Vad Hände Egentligen

 "Linda Bengtzing med låten Sanningen"
 

"Hon tittade förundrat upp i luften och såg ett flygplan komma in över staden för landning. Det skickade kalla kårar ner för ryggraden på henne samtidigt som hon var tvungen medge att stadens ljus lyste upp undersidan av flygplanet på ett vackert skiftande sätt. Nästan som ljusen på en julgran. Blixten från ena stroblamporna på undersidan av flygplanet fångade hennes blick och hon tänkte hur något så vackert kunde vara så farligt.
 
Peter kom upp bakom henne och la den friska armen och handen runt hennes midja och satte hakan mot hennes axlar och viskade i örat hennes att han älskade henne. Hon log lite låtsas förläget men vände sig om i hans grep och tog honom varligt om hans midja och drog honom tätt intill sig samtidigt som hennes läppar letade sig fram till hans. Länge stod dom så där innan dom stängde dörren och gick och la sig. Tidigt nästa morgon ringde telefonen och researrangören meddelade att dom hade blivit inbokade på en alternativ flyresa via Island och Norra Kanada. Märkligt tyckte Peter det var men han tackade och bekräftade att dom var redo att resa igen. Innan dom skulle iväg så blev det frukost i den väl tilltagna matsals restauranten som angränsade hotellet. Liksom många så beställde dom ägg och bacon med stekt potatis till. Detta hörde nog inte till vanligheten enligt engelsk tradition men dom fick det dom beställde av en för dom tillgjord servitör. Hans falska leende och smala ögon gjorde att Julia var tvungen titta ner på golvet för att inte skratta rätt ut för att hon kände ett obehag i hans närvaro.
 
Själva satan tyckte hon för sig själv när han gick sin väg. Peter tittade på henne med en frågande blick och hon sa då det hon tänkte. Han skrattade rätt ut och sa att det var ju ungefär som han upplevde personen. Under tiden dom satt där och åt så råkade en äldre kvinna tappa tekoppen i sitt knä och flög upp med ett ylande som gjorde att många av gästerna på plats nästan satte i halsen. Bordet hennes kraschade i golvet med porslin, bestick och mat. Tillskyndande restaurantpersonal hjälpte kvinnan ut och bad övriga gäster om ursäkt för det inträffade fast dom egentligen inte hade anledning till det.
 
Porslinet var dekorerat med en blåguld kant och hade hotellets namn snyggt tryckmålat under glaseringen. Likaså var besticken pryda med vad som liknade vit elftenben fast nog var gjort av plast. Därpå var det en blåguld kant runt med hotellets namn. Peter blev fascinerad över att allting framför honom på bordet hade samma motiv och samma prydnad. Till och med vasen som blommorna var i! Julia kommenterade det när han påpekade det han såg med att säga skämtsamt att dom nog var rädda att det skulle stjälas. Efter avklarad frukost återvände dom till sitt hotell rum och älskade passionerat innan dom tog sig en dusch och gjorde sig i ordning för resan ut till Heathrows flygplats. Lite visste dom om att just denna lilla kärleksstund skulle få implikationer som dom inte hade räknat med." (ur min bok Anden Visar Vägen. ©Andreas Viasson 2015)
 
Ha en trevlig och njutbar Lördagskväll och natt. Drick med förståndet och likaså kör nykter om Ni ska ut på vägarna.
 
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
 
.

Alltid På Resande Fot

"Regine Velasquez med låten You Are My Song"
 
"Peter höll andan när han såg hur snabbt flygplanet sjönk ner mot marken. Plötsligt blev det helt tyst! Inget ljud från motorer eller surrande från vingklaffar som ställdes ut för landningen. Då skrek flygvärdinnorna "Brace Brace Brace" och alla körde ner huvudena mellan knäna och på ett ögonblick blev det ett fruktansvärt oljud av att flygplanet slets i bitar när den träffade marken framför landningsbanan. Både Peter och Julia skrek till av smärta över den våldsamma landningen och plötsligt befann dom sig utanför flygkroppen. I en dvala ställde han sig upp mycket väl medveten om den intensiva smärtan i hans armar och ben. Han tittade förtvivlat runt sig och såg Julias härjade min.
 
Nästan som i ett töcken tog han hennes hand och släppte loss bältet till den stolsrad som hade sprängts ut ur planet. Dom började stappla bort ifrån katastrofen med en tanke i huvudet och det var att komma så långt bort som möjligt om det skulle bli någon explosion. Snabbt togs dom om hand av räddningspersonal som anlänt till platsen. Förödelsen var enorm när han satt i den väntande ambulansen och tittade ut. Flygplans delar låg utströdda över ett större område och inte så långt ifrån där han och Julia hade suttit så låg en av motorerna. Han sa då till henne att det är ett under om alla klarade sig undan med livet i behåll.
 
Dagen därpå på sjukhuset fick det veta att samtliga passagerare och kabinpersonal hade klarat sig till livet tack vare en skicklig insatts av det piloterna som tjänstgjort den dagen. Personskadorna var omfattande på många men dock var dom i livet. Peter hade brutit ena armen och nyckelbenet och hade opererats akut för att den tvära stoppen hade medfört att han fått en mindre buksskada. Julia hade däremot haft betydligt mer tur. Trots värk i hela kroppen och blåmärken som gjorde så det såg ut som hon ramlat in i en färgburk, så var hon i det närmaste intakt. Rejält omskakad psykiskt av naturliga skäl var dom båda två, men detta blev ju ett minne för livet.
 
En vecka senare så fick Peter lämna sjukhuset med en saftig räkning i näven. Han tänkte det var då i alla fall tur att han hade fått den bonus till hans förfogande och försäkring. Efter mycket krångel med det engelska monetära systemet kom dom i alla fall fram till att dom skulle ta in på hotell i avvaktan för transport vidare till deras semester mål. Detta fick ju inte förstöra det dom hade tänkt från början. Visserligen skulle inte han kunna ta fullkropps dopp i havet men han bestämde att det skulle inte göra honom missmodig. Peter var en sådan där person som inte lätt blev deprimerad eller störd på saker och ting. Hans äventyrslusta och vilja att visa sig på styva linan hade som barn försatt honom i olika prekära situationer där det kunde ha slutat betydligt värre än det gjort.
 
Hans mor hade många gånger sagt till honom att han hade nog en skara överarbetade skyddsänglar runt omkring sig. Julia däremot hade levt ett relativt lugnt liv framtill att hon blivit lämnad vid altaret och hon sen försökt ta livet av sig genom att kasta sig ur helikoptern fullt påklädd i bröllopsklänning med tillbehör. Det var det som fick henne att få träffa Peter och det var trots den allvarliga situationen som kunde uppstått om inte han varit där, som hon aldrig skulle ångra. Hon öppnade balkong dörren och tittade ut i den mörka natten och såg månen reflekteras i vattnet nedanför och tackade för att dom fick vara i livet." (ur min bok Anden Visar Vägen ©Andreas Viasson 2015.
 
 Påminnelse och anmodan:
 
Tänk på att det är helg, lov och dåligt resväder. Ta det lugnt, håll Er nyktra bakom ratten och ha en trevlig helg. Själv får man nöja sig med sängläge, snörvel, irriterade ögon med flunsans tillbehör :-P
 
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
 
.

Fredag Fredag, Boy What A Day

"Best Of Jazz från Piano Bar"
 
 
För alla Jazz. soft jazz och romantisk jazz, varsegoda. Över 1 timme av "keeping in the mood" Fredag som det är så kan det kanske vara skönt att få ladda inför helgen och le med tanken av kärleken eller vänner eller bara att ta det lugnt efter en vecka av jobb. Vare sig det är i skolan eller på jobb! Chill down and be cool!
 
":... och Peter kunde inte annat än skratta till. En rejäl bonus väntade och en tjänstebil av världsklass. Julia tittade på sin älskade och darrade till. Livet hade verkligen börjat bli mer än hon någonsin kunde föreställa sig det att vara. Följande morgon så ringde dom efter en taxi och åkte till flygplatsen, checkade in och väntade sen på att dom skulle få sätta sig på flygplanet. Första etappen på resan var till London och sen över till New York där dom skulle tillbringa dom första dagarna. En händelserik och skrämmande resa som dom aldrig skulle glömma.
 
När flygplanet från Heathrow i London lyfte så var det tidig morgon. Peter och Julia tittade ut genom ena fönstret och var fascinerade av det gyllene röda morgon skenet över centrala London. Det kändes minsann i ryggen att flygets kapten drog på ordentligt. Planet steg kraftigt mot morgon himlen och piloten förklarade att London har stränga flygregler när det gäller ljudnivåerna så därför var stigningen så brant. Plötsligt darrade flygplanet till. Det blev en dödlig tystnad i flygkabinen då det kändes som flygplanet hade stannat till för att återigen dra framåt. Peter tittade på Julia, som fortfarande tittade ut ur fönstret med en skímmer av tårar i ögonen. Hon kände sig så lycklig att hon märkte inte Peters oro. Hon drog honom intill sig och la huvudet på hans axel. Han tog ena handen och la på kinden hennes och pussa henne på pannan samtidigt som han kammade igenom hennes långa hår med sina fingrar. Denna lilla gest skickade kårar av välbehag ner för ryggraden på Julia.
 
Flygplanet fortsatte och steg men det var en orolig stämmning fast det var lugnt i kabinen. Personalen tittade på passagerarna och sen på varandra. Den ena fick ögonkontakt med Peter och förstod hans tankar. Snabbt tittade hon bort på sin kollega. Lika snabbt så kallade kapten till sig en av kabin personalen och informerade att dom var tvungna att återvända till Heathrow för att ena motorn hade lagt av. För säkerhets skull skulle dom göra passagerarna klara för en eventuell kraschlandning. När så hon återvände till flygkabinen så informerade hon sina kolleger och dom förberedda en hastig nedstigning. Nu började det bli mer och mer oroligt. Ett par kvinnor började gråta och en av det äldre männen frågade om det var frågan om fara. Professionella som personalen var så försäkrade dom passagerarna att det var bara fråga om rutin försiktighets åtgärder. Just som dom annonserat klart ställde sig planet på ena vingen och började svänga kraftigt till vänster och neråt.
 
Ett tag kändes det som att piloterna hade tappat kontroll över flygplanet men det var tvungna svänga så kraftigt för att undvika mötande flygtrafik. Det finns få städer i världen där flygtrafiken är så tät som just över London. Det dröjde vad som kändes som en evighet fast det bara var frågan om nån minut innan Kapten informerade att ena motorn hade råkat ut för ett haveri men att det inte var ett problem då det var säkert att landa med endast en motor. Peter tänkte att det var nog ändå en chansning men hoppades att det skulle gå bra ändå....."(ur min bok Anden Visar Vägen ©Andreas Viasson 2015)
 
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
 
.