Jag har inte varit på lika gott humör som jag är just idag. Låter lite fel med tanke på det förra inlägget, men man kan ju inte alltid vara på botten skiktet eller hur? Jag har väl inte hunnit så värst mycket idag men det spelar ingen roll egentligen. Lekte lite egopic för det fanns vissa som konstaterade att min mobil är bara så sämst så här har Ni ett par ....förhoppningsvis....lite bättre bilder med lite bättre belysning och filter. Dock ser jag att jag slarvat på en detalj men men....man kan inte alltid vara HELT perfekt.
Ikväll blir det till att äta kollaps, som jag kallar det. Det är när det är en blandning av ett antal rester som behöver ätas upp. I det här fallet, lasagne, Caneloni och grönsaksgryta med tomater och rivna morötter med apelsin och lime stänk på sig. Min Cheese and Onion Tomatoe sallad blir naturligtvis en del av det.
Enkelt att göra. Tunnskivade lökringar, Tunnskivade tomater skivor, pressad apelsin juice, grovmalen svartpeppar och finskurna fetaosttärningar. Varva och peppra mellan lagrena och häll sen på apelsinjuicen och låt stå i tjugo minuter och sen servera. Svårare än så är det inte. Man kan använda salladsattika och olivolja istället, men det blir ju fetare och man måste också sockra lite, men det vill jag inte blanda in i gamet just nu.
Ha en trevlig Fredag och festa lugnt. Jag gör detta inlägg nu för jag har inte tid för'ns imorgon igen, då jag har ett annat engagemang ikväll med kameran i högsta hugg.
Godmorgon eller Godmiddag från Bloggen. Punkt Punkt Punkt. Nästan så. Jag hade klart för mig vad jag skulle skriva i detta inlägg när jag vaknade vid 08:00 imorse, men när jag vände på mig så somna jag om >.<! Det betyder gone with the wind var den.
Helskumt men roande samtidigt, men så kom räddningen i form av en Engelsk talande person som såg att jag skrev på en bok som hen försökte översätta med hjälp av Google Translate men blev totallt "Wierd" så jag ska skriva en sida av den på engelska idag. Jag har den på svenska också men jag valde slumpvis ut ett stycke så dom får lite rättsida på knorret så att säga.
******
Here is a little segment out of my book. "The Spirit of the Wind"
"It was early morning. The sun was just rising over the horizon and painted the skies clouds red, orange and pink when Peter woke up. His fiancé Julia was still fast asleep. The sounds of the waves against the shoreline was lika a soothing melody that the wind then caught up and pushed through the caves in the cliffs. Symphony of the wind he thought to himself as he went into the kitchen to make coffee. Little did he know of the drama that was about to ensue.
Groggy with sleep he made his way to the bathroom to get ready for the day. As he reached out to the doorhandle there was a ferocious jolt that sent him spinning across the hall and falling off his feet. Shaken he touched his forehead and saw to his surprise that it was covered in blood. Not thinking of his pain and distraction he threw himself into the bedroom, or what was left of it, to see how it was with Julia. She was standing in the corner, pale as snow in her birth day suit and couldn't get a word out of her mouth. All she could do as Peter swept her into a blanket was point at where the wall once had been.
That sent him reeling. Quicker than he ever had gotten dressed in his life before he grabbed hold of Julia and a dress and scrambled out of the house that was slowly being engulfed in a cloud of stinking black smoke. Running for cover in the nearby woods they could see what actually had happened. An airliner had crashed into their house and houses in the neighbourhood. Reaching into his pocket he got a hold of the telephone and called emergency services that did not believe him at first as it sounded so incredible that this far off village would be likely to get hit in this way, but sensing the urgency in his voice they quickly sent out a bulletin and set things in motion.
Knowing that Julia was safe, Peter rushed back to the house and got into his emergency gear and started to make his way to the aircraft to see if he could help any survivors that could be alive but injured. He looked around in horror at the scene that met him. Childrens bodies and bodyparts were strewn over half the area and a few stradlers were wandering around aimlessly trying to get a grip on the situation. These became Peter's priority. He called out to them, but they didn't seem to hear him so he rushed to their side and led them off into the unhit field that lay between the accident site and the woods. Slowly more and more survivors started to emerge out of the wreckage of what once had been a Jumbo Jet 747. The stench of burning aircraft and flesh was indescribable and made Peter throw up as he made his way around and ushering survivor after survivor to the colletion point that he set up.
Hej alla ni :) Jag har fått äran att göra ett till litet gäst inlägg här på Antes blogg. Jag har just fikat det som ni ser i bilden däruppe. Det är sjukt gott och det har Ante bakat. Igår när vi kom hem till honom så hade han i kylskåpet hans typ av pepparkakskaka. Jag sa visst, hade :/ för den åt jag upp själv. Den här kakan som jag har ätit idag är också ett recept som han hottat upp så det blivit hans eget och det är dom två sista bitarna jag mumsa i mig idag. Stackars han, för han får inte äta sötsaker på ett par veckor, men han får ju skylla sig själv med sin nya diet som han kallar den. Låten jag valde är mys. Killarna i videon är nog alla tjejers dröm, i rätta åldern och det var lite det jag hade tänkt skriva om, men eftersom Ante tycker som jag om det här med att ålder inte har nån egentlig betydelse bara man verkligen tycker om eller älskar varandra, så skriver inte jag så mycket om det. Det är oftast mamma och pappa som lägger sig i och säger nej som gör att det inte är fler som har ett sånt förhållande. Min mamma, medans hon levde :( sa alltid till mig att hittar jag den jag känner är rätt för mig så ska jag följa mitt hjärta och så får vi båda två lära oss att leva med varandras skillnader och anpassa oss till varandra. Huvudsaken är att vi tänker med hjärtat och är snälla, ärliga, bryr oss om varandra och att vi verkligen lyssnar på varandra så det inte blir fel. Händerna på hjärtat nu tjejer. Hur många av er pratar ut med eran kille när ni blir sura eller förbannade på honom? Det flesta av oss stänger igen oss och går därifrån och dissar killen några dagar och kanske till och med skriker åt honom att lämna oss ifred. Eller hur? Jag åker hem till mig idag om en liten stund och känner mig lite dum för jag lät mig övertalas att ta Antes säng för den är jobbigt skön och han som är i dåligt skick borde vara den som sovit skönt, men som vanligt sätter han andra före sig själv. <3 Nu hoppas jag att ni alla får ha det skönt och fint i helgen och festa men kom ihåg att sluta i tid för vi på sjukhuset har nog jobb med överbeläggning och kö på akuten på helgerna. Jag är ingen ängel själv för jag kan festa till det ordentligt även jag men jag har lärt mig nu, när det räcker för kvällen. Ha det mysigt, och tack för att ni läste mitt inlägg igår. Ante visade mig, Det värmer fint i hjärtat :)
