ElVikia
"Heathens med låten Twenty One Pilots"
"Peter tittade på Julia och hon tittade på honom. Båda satt där i tystnad innan han till slut bestämde sig för att fråga vad som hade inträffat. Den kvinnliga agenten skakade på huvudet lite lätt och tog ett djupt andetag innan hon började prata. Nästan en kvart senare så hade hon ändå inte kommit fram med vad som egentligen hade hänt. Hon pratade om Nazi agenter och tyska landsflyktingar från andra världskriget och om snea doktorer som gillade att göra experiment på unga tjejer. Det gjorde att Peter började att tänka på den fruktade doktor Mengele som även kallades doktor Död eller dödsängeln som gjorde experiment på unga flickor som var tvillingar och var interner på Auschwitz. Fruktan satte in hos honom när det kalla kårarna rann ner för ryggen i obehagligt rask takt.
Julia tog hans hand och försökte lugna honom, för hon kände igen symptomen hans. Det som kom innan han blev rasande arg. Han tog ett djupt andetag och frågade återigen vad som hänt deras kompisar och vänner. Då berättade den manliga agenten att dom åkt ut för ett mindre stup i en buss som var på väg mot Los Palos men enligt överlevande hade tjejerna klarat sig fint och hade varit i sällskap med några killar när en stor svart minibuss drog in vid sidan av dom, och när dom sen vände sig om var gänget spårlöst försvunna. Allt talade för att detta hade varit en icensatt olycka för att nån informerat om deras närvaro på bussen. CIA misstänkte direkt att dom förts bort av den gruppen av nynazister som styrdes behårt av denna General och läkare.
Peter visste först inte vad han skulle säga utan nickade sakta på huvudet så att det båda agenterna förstod att det hade förståt innebörden av det som varit berättat för dom. Ett anrop kom över den ena agentens kommunikations radio och så sa han att dom raskt skulle följa dom. Väl i bilen sa Peter till Julia att nu brann det i knutarna att göra något och att han kunde nästan gissa på att dessa agenter skulle ha deras hjälp att genomföra någon slags räddnings aktion. Julia ville inte veta av att han eller för den delen skulle riskera deras liv, allra helst nu när dom var nygifta och skulle på den efterlängtade smekmånaden. Han log lite förmätet på henne och sa att han förstod hur hon tänkte, men dom kunde väl inte låta sina vänner bli försökskaniner åt någon barbarisk doktor eller indragna i ett krig som inte någon ville veta av. Hon började gråta, men erkände att han hade rätt på något vis.
Den natten fick det tu bo på ett lyxhotell som kompensation för att deras resa blivit så abrupt avbruten. Det sov som det hade glas i ögonen och trots att dom älskade med varandra länge och intensivt den natten, så fann dom inte ro för att sova ostört. Nästan morgon bultade det på hotellrums dörren och in klev en mörkhyad man som hade en pistol i handen och som hade fingret framför munnen. Han beordrade dom att tyst plocka ihop deras tillhörigheter innan han föste ut dom och ner för korridoren och ner för en brandtrappa. Det var då deras smekmånad verkligen tog en vändning för det mer dramatiska....( Ur min bok. Anden Visar Vägen. )
Godnatt och Godmorgon från Bloggen.
.