Things And Thoughts

"Social Distortion med låten Story Of My Life"
 
Det var ett tag sedan jag skrev ett mer ingående inlägg om tankar kring om livet med mer. Det är mest av den anledningen att jag har allt för mycket tankar som snurrar runt i huvudet just nu. Både i verklighetens värld och i drömmarnas värld och i det senare vet man oftast inte om det är fact or fiction som det heter på Engelska. Hur som helst så måste man ibland ta sig en brejk och försöka få annat att tänka på, eller i mitt fall, helst inte ha nått att tänka på alls.
 
Att vara "välsignad med en kreativ hjärna" (som en äldre individ jag känner sa), är ibland mer en plåga än en välsignelse. Det är ideér som hela tiden snurrar och klurar på hur det och det ska konstrueras, lödas, programmeras, byggas, planeras, få estetiskt snyggt och så vidare. Då på det så snurrar tankarna om min situation med hälsan och mitt liv som jag lever nu. I stort sett i isolering utan någon vidare kontakt med min omgivning, varken i samhället där jag bor, i grannskapet och i världen i övrigt.
 
Jag har brukat vara en väldigt social, utåtgående, utåtriktad människa men livets omständigheter och vissa saker jag har råkat ut för under dom senaste 4 till 5 åren har lett till att jag har dragit mig tillbaka allt mer. Man kan väl kalla det en slags PTSD (post traumatic stress disorder). Det är så lätt att känna att allt man gör blir fel eller säger eller tänker och hur än välmenat det kan vara så är det alltid nån som känner sig stött utav det eller ska motsätta sig det och jag orkar inte med såna konfrontationer längre trots att ha levt i lugn och ro nu i närmare 2år. Så till dig som undrar varför jag knappt syns till nu för tiden så är det här svaret i ett nötskal.
 
Det är inte det att jag inte vill. Långt ifrån. Jag känner av ensamheten mer och mer för varje dag. Jag känner av saknaden av kramar, omtanke, vettiga givande diskussioner och andra distraktioner. Sen skriker nån att, "Ja men det är bara att hänga sig iväg ut och skaffa dig nån. Gå på krogen eller gör något annat interaktivt" Det är inte så lätt, för att jag och krogen går inte ihop. Jag dricker inte alkohol och jag har fått det allt mer jobbigt med stojiga och stökiga omgivningar.
 
Det är mest pga nått jag inte har förstått förrän nu. Hörseln. I högljudda omgivningar går det inte ha hörapparaterna på för det blir för mycket och utan hörapparaterna blir det för mycket också för jag kan inte skilja åt enskilda röster och omgivningens oljud. Allt liksom flyter ihop och det slutar i att jag läser läpparna istället och det tar på och man blir trött och får ont i huvudet. Så Ni som har suckat och ojat Er över en äldres eller det äldres intolerans till ljud och fester och stoj, nu kanske Ni får en bättre bild över vad som kan vara som ligger till grund för det. Har man dessutom intensiv tinnitus så blir det ett levande helvete.
 
Nej, jag är inte döv, eller halv döv. Jag har en hörselnedsättning pga just exponering till höga ljud över 90 till 100dB under en allt för lång tid i mitt liv. Det blir en lättnad att kunna få den där lilla extra boosten med hör apparaterna för att kunna höra den man pratar med tydligare och sortera bort oljudet runt omkring och få ett mer fokuserat hörande. På sätt och vis någonstans inom mig så finns det kvar från tiden då jag blev mobbad att detta är också en "hindrande" aspekt att få ett förhållande. Att man inte duger. Att man är värdelös. Nej jag tycker inte synd om migsjälv även om det kan låta så.
 
Det är snarare att jag har blivit lite mer introvertisk även om jag gör korta 20 sekunders "dagboks" stories på insta nästan varje dag, som är mest till för att visa "hey, jag lever än. Jag finns här" Det är inte några djupgående saker och är mest för skoj skull då jag har haft fruktansvärt svårt för att vara framför kameran. Nu har jag dock blivit lite bättre på den saken utan att gå till överdrift. Det komiska är att jag har fått, (vad är det man kallar det?), genomslag??? i Ryssland, Ukraina, Japan och en del Baltiska länder av någon underlig anledning. Jag har dock inte brytt mig om att försöka att ta reda på varför. Det är bara kul.
 
Nu har vi solsken igen så jag ska ta mig i nackskinnet och hiva migsjälv ut genom dörren och åka till havet och gå en promenad utefter kusten för omväxlingens skull om än det blåser smått kallt idag. Jag önskar Er en fortsatt trevlig dag och kommande helg. Då jag bara har haft 4 besökare till Bloggen det senaste 3 dagarna känns det mer som att jag skriver för mig själv och det känns lite omotiverat att skriva nya inlägg så det kan börja dröja mellan inläggen igen. Får se hur länge till bloggen överlever. Jag satte som mål att jag skulle klara 10års gränsen som löper ut den 1sta December 2019. Det är inte många bloggar som levt så länge vad jag förstår.
 

 
English:
 
It was a whil since I wrote a more thourough post when it comes to thoughts about my life and so on. It is mainly because of the fact that I have had to many thoughts twisting around in my head. Both in the real world and in the dream world, the latter being a bit of a question as to what is fact or fiction or just wishful dreaming. However sometimes one needs to take a break from oneself and try to get something else to think about, but, in my case it would be nice not to think, at all for a while!
 
To be "blessed with a creative mind" ( as an elderly individual put it), is sometimes not a blessing and feels more like a pain in the butt at times. The ideas that rotate in the head all the time as to how to solder, build, code, and figure out som odd solutions and in the process make it estetically good looking or even beautiful is enough to drive me up the wall at times. On top of that I have deep thoughts as to the meaning of my life and of my health situation and what the meaning of it all is. I basically am living in isolation without any meaningful contact with my surroundings. whether it be in the society, town, neighbourhood or world at large.
 
I used to be a very social, extrovert individual but lifes harsh turms and things that I have experienced during the last 4 to 5 years has led to me withdrawing more and more. One can call it PTSD ( post traumatic stress disorder ) to explain it more vividly. It has become that I think that it is that anything and everything I do, say, think or want just is wrong and people get edgy about it. It may or may not be the case, but is the way I feel it. Sometimes I find myself getting scared because of "maybe I said something wrong, or did something the wrong way" and so on and so forth even if whatever it was, was meant well. At the moment I just cannot handle those type of confrontations, despite having lived peacefully and quietly for the better part of 2 years. So for you that is wondering why I am not visible of late might find this post an explanation to the answer you seek.
 
It is not that I don't want to have that contact. Far from it. I feel my loneliness more and more by the day. I feel that I miss the hugs, caring, genuine and interesting conversations, personal contact and other such distraction. Of course somebody yells, "well get off your butt, go and party, hit the clubs or bars or do something interactive." To be honest me and clubbing and bars just don't agree. I don't drink alcohol, and I don't smoke and I am finding it more and more difficult with tight, noisy, rowdy enviroments.
 
It is mainly due to something I haven't understood until now. My hearing. I loud, rowdy enviroments I cannot use my hearing aids because it becomes too much and I cannot be without them either because then I cannot focus my hearing and everything gets mixed up into a roar of psychobabbel and it ends up me having to once again start reading lips of the person I am talking to. It is strange how fast the lipssync gets lost when one hasn't needed it to depend on hearing what someone has to say. However, to get back to the point. All this makes me extremely tired and more often than not end up getting a major headache and feel nausiated. So, you that have sighed over older peoples complaining about noise and loud rock music that they used to listen to as well, this is more likely the reason than not. Hearing impairement or extreme tinnitus combined and it turns into a living hell in the head.
 
No, I am not deaf. I just have an increased hearing impediment. This due to being exposed to loud sounds exceeding 90 to 100dB over a long period of time. Trucks were not as quiet as they are today, and the idea of using hearing protection was not as important then as it is now. The hearing aids give me the boost of being able to sort out the interference around me and being able to focus and hear what the person or people I am interacting with are saying without having to resort to lipreading and using a massive amount of energy to concentrate on trying to sort out the noise from the conversation. Was I in a restaurant with music and people talking then the conversation I was having with the person across or next to me got drowned out.
 
Somewhere inside of me I makes me feel inferior and that I am no good to anyone. This is a residue from the days when I was bullied, both at school, at work, and in a few other situations I won't go into right now and in a way also makes me inadvertantly wonder if that can be a hindrance to a new relationship. That I am not good enough. No, I am not feeling sorry for myself even if it may sound like it. That would just be a waste of time. I am just venting.
 
It is just so apparent that I have become more introvertly inclined even if it isn't so apparent with my short 20 to 50 second long "diary" or "do for the day" stories on instagram. They are however just a method to say "hey, I am still alive and yes I am still here" It is no deep thoughtful process and is more for the sake of fun than anything else since I have had such an incredibly hard time getting used to be in front of the camera. It is getting better not to exaggerate. The funny thing however is that I have become somewhat popular in the baltic states and I have many views from Russia, Ukraine, Japan and a few others. I haven't bothered analyzing why, but it is fun to see.
 
Now it is sunny again and so I will grab hold of the back of my pants and throw myself out of the door, get in the car and drive to the seaside and take a long slow walk along the coastline. (Easier than getting lost in the forests around here. J/K) even if it blowing slightly cold at the moment. I wish you all a good day and a good coming weekend. I have only had 4 visitors per day to the blog so it kinda feels unmotivated to scribble so often but since this is my 10th year of posting I thought I would try to make it to the 1st of december 2019 at least to mark the 10 years. Not many blogs survive that long apparently.
 
Godmiddag och Godhelg från Bloggen.
 
.