"Beauz & Jvna med låten Crazy"
Hej bloggen, Jag heter Andreas Viasson, man eller vuxen kille och är bara 55år gammal. Är det så j..lar hemskt det? Jag kan inte förändra min ålderssituation och jag kan inte göra mig själv yngre hur mycket jag än skulle vilja göra det. Jag liksom alla andra blir äldre för varje dag som går, och för varje dag som jag är själv så blir det en dag svårare att få det sällskap jag vill ha. Varför? Åldersnoja. Det är rena rama bullshitten för det är MINST 25 - 30 år kvar av krut att ge. Att jag går igenom en riktigt dålig fas i livet med hälsan är inte så konstigt med tanke på allt skit jag varit igenom och har fått utstå. Nu när lugnet infunnit sig så säger kroppen ifrån och försöker desperat komma iordning igen. Lugnet som den inte är van. Att hela tiden leva på kniveggens stress tar ut sin rätt till sist.
Jag är inte beredd att kasta in handduken riktigt ännu om än det känns så ibland. Jag erkänner, jag mår inte bra. Vare sig fysiskt eller psykiskt ibland, dock har jag ju fått hjälp med det. Jag har mediciner så det sprutar om det kan tyckas, men om det är nått jag måste ta ett tag för att komma till rätta med tillvaron så får det väl bli så. Det kan Ni inte klandra mig för. Det gör inte mig till en sämre och vekare person. Depression är inte ett tecken på svaghet. Det är ett tecken på att man har försökt vara stark för länge. Det gäller unga såsom gamla. Jag är inte unik i sammanhanget. Att säga att jag är svårt deprimerad är ändå att ta i. Det har varit värre. Mycket värre, men att jag känner av ensamheten och den där oförklarliga tomheten inom mig går ju inte förneka heller. Är det så hemskt det? Det folk tycks glömma bort, är att vi alla är unika. Vi är dom vi är och att ålder är bara en siffra då man är den ålder man känner sig som. Som min RIP mor sa, " Man är bara så gammal som man känner sig, och ju yngre man känner sig, ju längre lever man....förhoppningsvis" 😍😂
English:
Hey dear diary, or blog. My name is Andreas Viasson, man or grown up guy and only 55 years old. Is it so f...ing (f_word) terrible? I cannot change my age situation and I cannot make myself any younger, no matter how much I would have liked to. I kinda get older by the day and by the day that I am by myself also makes it a day harder for me to get the company I seek. Why? Age fear. That is absolutely bullshit because there is at least 25 to 30 years of empowered living left in this carcase. That I am going through a bad patch in my life as concerning my health is maybe not so strange considering what I have been through. Now that the calm finally has infiltrated my life, my body is protesting wildly and is desperately trying to get back on track after years and years of being lost. A calm that it defenitely isn't used to. To constantly live on the knifes edge of stress makes its mark eventually and calls its due debt.
I am not ready to toss in the towel just as yet, even if it may seem to be that way sometimes. I admit, I don't feel well and that is both physically and psychologically, but I have gotten a certain degree of help with that. I may seem to be eating medicines in the dozen fold, but if that is necessary for me to do for a while to feel better, then so be it. You cannot blame me for it or blame me for not trying. It doesn't make me a weaker or less of a human being. Depression is not a sign of weakness. It is a sign that a person has been trying for too long to be strong. That applies to young and to older people. I am not unique to the situation. However, to say that I am deeply depressed is taking it a step too far. It has been way worse. Way much worse, but I admit I am feeling the loneliness and that special emptiness in my life that is so hard to explain. Is that so bloody terrible? What people seem to forget is that we all are unique. We all are who we are and that age is only a number when it comes to how we feel age wise. As my mother RIP said, " One is only as old as one feels, and the younger one feels, the longer one lives........hopefully." 😍😂
Godmorgon och Goddagens från Bloggen.
.