isdraken.se

 

Snö, snö och åter snö. Nu har det snart snöat i en hel vecka. Bara korta pauser emellanåt och även här i bild ser Ni att det vräker ner, och stormar. Jag var på en "nödutryckning" igår och hade en trevlig gemytlig dag med god mat och sällskap. När jag då begav mig hemåt så började det blåsa på riktigt ordentligt så det kändes i bilen och snön kom ner i stora lass. Det blir visst mer i helgen också. Snö i all ära för att lysa upp mörkret, men nån måtta får det vara på leveransen. Skönt att det inte är så kallt dock.

 

31 Januari 2020 I ögonblickets stund: (sista ur boken nu på ett tag. Kan ju inte avslöja allt gratis)

 

Nio och en halv timmar senare så vaknade Kattis ur sin dvala och sträckte på sig. Ena piloten kom precis då in och sa att Kattis nog skulle ta spänna på sig bältet och göra sig i ordning för landning. Tajmat tänkte hon. En kort stund senare så landade planet återigen i New York. Kattis hade ordnat med hotell rum i centrala Brooklyn där hon skulle tillbringa två dagar och ägna sig åt sina egna nöjen. Bland dessa var allmän makeover för att få känna sig lite fräschare. Hon skulle också handla en helt ny garderob och kasta allt det gamla. Detta också som en markering till sig själv och omgivningen att hon nu lämnade det kalla, gråa bakom sig, och satsa på lite värme i kropp och själ, både invändigt och utvändigt.

 

Hon tog pendeltåget. Inte för att det var det mest lyxiga och inte det tystaste av transporter men den tog ju en annan väg än den allmänna trafiken så hon fick se lite annat av New York och Manhatten. Ett tag senare var hon så på hotellet där hon tacksamt ställde sig i en skön massage dusch för att sen iklädd endast handduk slänga sig på rygg i den stora dubbelsängen och kände hur stressen rann iväg. Suckandes så satte hon sig upp på sängkanten efter några minuter och beställde mat och dryck på rumsservice. Hon klädde sig i ett vitt linne, jeans och lacksandaler med låg klack och kammade sen ut sitt halvlånga hår. Sminket skippade hon med lättnad. Det var så varmt ute att hade hon haft på sig nått sånt så hade hon nog haft zebra ränder ner för kinderna. Hon log ett äkta leende när hon tittade sig själv i spegeln och höll inte på känna igen tjejen där. (mer så småningom)

 

 

 

Snow, snow, and even more snow. Now it has been snowing almost a complete week. Just short breaks have passed and here in the picture you see it really coming down. I made an "emergency" run yesterday and got to have a good day after all with friends company and good food. When I headed home later on in the evening it had started to really snow and blow hard storm which could be felt in the car whilst driving. I have read that even more is to come down during the weekend. It is one thing that the snow lightens up the enviroment and makes it less dark, but heck, enough is enough with the deliveries from the clouds. At least it isn't so cold.

 

31 January 2020 On the spur of the moment.(last out of the story for a while. I cannot release the entire book for free )

 

Nine and a half hours later Cathy woke up and yawningly stretched herself. One of the pilots had come to her and now asked her to put her seatbelt on and prepare for landing. Well timed she thought to herself. A short while later she was on the ground in New York. Cathy had in advance also booked a hotel in Brooklyn for some reason and she would spend two days where she went her own errands and pleasures. Among these would be a total makeover to feel a bit fresher. She would do some serious clothes shopping and dump the old that she had. This would be a pointer to both herself and others that she was leaving the grey cold behind her and head for warmer climate, both at heart and body, internally and externally.

 

She took the local train between Manhatten and the airport. Not that this one was especially luxurious and not the quietest of transports, but it took a different route with more to see. A short while later she arrived at the hotel where she thankfully jumped into the massage shower and cleaned herself off in steaming hot water. Thereafter just dressed in a towel she threw herself on the large double bed and just felt the stress subside. A deep sigh later she sat up on the beds edge and she rang up room service and ordered up food and drink. She got dressed in a light blouse and jeans with black lace sandals with low heels. Her half long hair got a thourough brush through and for the first time she smiled a genuine hearty smile. The makeup she gladly skipped. It was so hot this day that she most likely would have looked like a zebra in her face with perspiration. As she looked in the mirror she shook her head and almost didn't recognize the girl she saw. ( more later at some stage )

 

Godnatt och Goddagens från Bloggen.

 

.

 

 

 

Maten i bild. Helt vegetariansk. Pasta färsk, strimlade morötter, finhackad vitkål, vitlök, curry, passerade tomater, lök och paprika. That's it. För Er som inte är vegetarianer, så smakar denna version ganska likt köttfärssås med spaghetti, men har INGET kött i sig. Jätte gott. Eget recept.

 

 

Situationen för Kattis blev outhärdlig. Psykiskt mådde hon allt sämre och stressen blev desto mer påtaglig för varje timme som gick. Hon steg upp på morgonen i en dvala, gick och la sig i ett rus av tankar och sorg. Dagarna gick och allt som blev gjort blev mer eller mindre på automatik. För första gången i sitt liv fick hon smaka på affärsmagnatens dilemma, där arbete blev även del av fritiden med möten och kvälls möten och affärsmiddagar med representation. Detta var inte det liv som Kattis hade skrivit på för så att säga. Hon tittade sig själv i spegeln och där såg hon en tjej i behov av ett besök hos frisörska och som behövde komma ur den åtsittande paljett klänningen hon bar för kvällen. Halsbandet gjort på silver, guld och vit strass kändes tung och kvävande, om än den var väldigt vacker. Om midjan hade hon ett vit och guld bälte som kändes mer som ett koppel och det svarta blanka högklackade skorna kändes tio storlekar för små. För en som var van att gå i låg skor eller bar fota var dessa ett straff. Hennes sminkande ansikte ljög om hur hon kände sig och för den som var uppmärksam, kunde hennes ögon avslöja hennes emotionella status.

 

Hon ruskade på huvudet så örhängena pinglade som små glas klockor. Ett försök att få huvudet klart varpå hon tog ett djupt andetag, den vita konstläder handväskan, och begav sig ut i folk mängden med ett ansträngt leende. Hon befann sig på teatern för att se kvällens föreställning av "Cats." Detta spektakel var något hon hade velat se länge, men just denna kväll kändes det inte riktigt som rätta tillfället. Hennes sällskap tjattrade på inlevelsefullt och drog in henne i deras samtal samtidigt som dom gick mot övervåningen där dom hade en eget loft med utsikt över scenen. Glaset hon hade i handen kändes onödigt och hon ställde ifrån sig det på en av borden på balkong gången. Teatern var en av det största hon någonsin sett i hela sitt liv. Stolarna dom hade var bekvämma och snart var hon totallt insugen i teater spelet och dom runt henne försvann som i en dimma. Detta berodde nog mest på att hennes känslor och tankar behövde en flykt från verkligheten och blockerade sinnes intrycken runt omkring henne. Allt för snart var det slut och hon var snart hemma där hon tacksamt sparkade av sig skorna så dom flög. Några minuter senare satt hon i soffan i bara t skjorta och trosor vilket kändes befriande.

 

Som vanligt somnade hon i soffan och vaknade till runt fyra på morgonen, men denna gång var det annorlunda. Hon visste vad hon skulle göra. Ett par timmar senare hade hon packat allt som hon skulle ha med sig och begav sig till flygplatsen till hennes privat plan som stod där och väntade. Hon hade ringt piloterna tidigt och begärt att dom skulle göra sig redo att flyga till USA för att sen resa till Brasilia igen. På planet ringde hon till olika avslutnings företag som hon forskat fram och som hade bra rykte och ordnat med att det skulle avsluta företags branschen i England formellt. Därefter ringde hon till den som hade varit hennes högra hand och meddelade att under dagen skulle det komma advokater från en firma hon anlitat och att det skulle få all hjälp det kunde. Tacksamt lutade sig Kattis tillbaka i stolen, tog ett djupt andetag och kände hur planet lyfte mot skyarna. Hon somnade nästan omedelbart...(fortsättning följer..)

 

 

 

Food in the picture. Totally vegetarian. Fresh pasta, shredded carrots, shredded cabbage, garlic, curry, crushed and sived tomatoes, onion and paprika. That's it. For You that are not vegetarian, I can tell you that this version is very close in taste to spaghetti with beefsauce, but has NO meat in it what so ever. Yes, my own recepie. Maybe I will post a clearer version of it later.

 

 

The situation for Cathy was becoming unbearable. She was psychologically feeling worse and the stress became more and more apparent for every waking hour. She got up in the morning i a daze, went to bed in a fog of thoughts and sadness. The days went by and things started going over to the automatic. For the first time in her life she was experiencing the business executives dilemma where work even became past time, where daily meetings became representation meetings over meals in the evenings. This was not the life that Cathy had signed up for, so to speak. She looked at herself in the mirror and saw a girl with a serious need to go to the hairstylist and a girl who needed to get out of the tight sequin dress that she was wearing that evening. The necklace of silver, crystal and gold, although beautiful, felt heavy and chokingly tight. Around her waist she had on a fake leather belt which was white and gold that felt more like a dogs leash and the black shiny high heeled shoes felt ten sizes too small despite them being the right size. For a girl that was used to low shoes or barefeet these type of shoes felt like a punishment for her wrong doings. Her made up face felt lika a mask that hid her inner feelings, but to anyone that saw her in her eyes and had any sense, would see the emotional status.

 

She shook her head so the earrings twinkled like small glass bells. A try to clear her head and a deep breath later, she took her white hand bag and made her way back to the crowded entrance with a strenous smile on her face. She was at the the theatre to see the show "Cats." This spectacle was something she had wanted to see for a long time, but somehow this evening didn't feel like the oppurtunity for it. Her company was chatting away fully unaware of the plight she was in and they pulled her into their conversation as they made their way to the upper floor to the balcony loft overlooking the stage. The glass she was carrying felt obselete and she set it down on one of the tables they walked by. This theatre was bigger than anything she had ever seen before and the seats where plush and comfortable. Soon she was absorbed by the show and the people around her faded into nothingness, which more than likely was a defense mechanism of her mind to help her get away from it all. All to soon the show was over and she was quickly back at home where she kicked off her shoes and was soon in a tshirt and underwear on the couch. This felt entirely liberating.

 

As usual she fell asleep in the couch out of exhaustion and woke up at four am, but this awakening was different. Suddenly she was absolutely clear on what she was to do next. A couple of hours later she had packed everything that she felt she needed for the moment and headed for the airport where her private jet was waiting. She had rung up the pilots in the early hours and asked them to get it ready for departure with a flight plan that went via USA to Brasilia. On the airplane while she waited for departure clearance she made a call to a "finishing firm" of good reputation and made a deal with them to finalize the closure of the business in London. Thereafter she called the person who had been her right hand man and told them to facilitate the legal team that was coming to the offices during the day. Thankfully that she had got this under way she leaned back in her seat and felt the airplane under her taking off. She took a deep breath and sighed of relief and fell asleep almost immeadiately. ( to be continued...)

 

Godmiddag och Goddagens från Bloggen.

 

.

 

Jag tog ett beslut. Jag bestämde mig att ta en paus från allt detta vård spring. Det är gott och väl att den är avsedd för det som ska göras för en människas välbefinnande, men samtidigt så börjar jag allt mer tro på att ju mer man springer på vården och hör hur dåligt det är med en, desto sämre mår man. Jag behöver pausen för att ge mig en psykisk stärkare om man så säger. Jag är medveten om risken med mitt beslut, men det är mitt beslut. Det är min kropp och det är mitt välmående det handlar om. Jag är medveten om att jag kan få en hjärtinfarkt när som helst eller ett permanent andningsuppehåll vilket leder till mitt livsslut eller att jag kan få en galla attack som kan ge mig permanent skada på levern, men det är ändå mitt liv. Tänk efter lite. Nu har man dessa attacker som hänger över en. Man måste få leva sitt liv också medan man kan.

 

Att ständigt känna att jag behöver ha nått att oroa mig om och måste betala genom det få tänder jag eventuellt har kvar gör att det känns som att plånboken har ett oändligt antal hål i sig som pengarna rinner ut ur. Det kostar att resa 26 mil för att göra nått som tar 60minuter eller 10mil för att andas in i en maskin i 15 minuter eller 43 mil för en undersökning långt inåt landet och det är bara den sist nämnda man får en minimal ersättning för. Att åka 8,5 mil med buss kostar 129:- enkel väg. Som kontrast så kör jag sträckan med bilen nästan 3 gånger för 300:-, men det är ändå mer som kommer till, som tex hotell rum och eventuella nya mediciner som ordineras. För att hantera dessa psykiska påfrestningar har jag Sertralin mot ångest. En tablett om dagen. Om jag skulle ta alla det tabletter jag fått på recept att ta varje dag så skulle det bli 12 stycken !!!! Jag har sagt Nej. Det räcker med 3 varav en är mot den dygnet runt smärta jag har i kroppen som jag nu lärt mig att leva med. Efter 16år med det problemet så blir det vardag. Jag är dock ändå inte ett vrak. Inte ännu och jag hoppas, inte på länge än.

 

Jag har mycket liv kvar i mig. Om än jag skulle, genom nått under, bli tillsammans med någon och få ett slut på min singel status, så skulle jag ändå orka med både ett och annat. Det skulle dessutom vara mer roligt att göra motions rundor och rese spring och lite till. Detaljer behöver vi inte gå in på. Så nej, jag är inte beredd att kasta in handduken ännu.

 

 

 

I made a decision. I decided that I need to take a break from all these medical care visits. I may of course be a good thing that it exists for a persons well being, but at the same time, the more I visit it, the more I start believing in the words, that it may in fact be detrimental to ones health. Hearing how bad things are every time just has a tendency to wear one down and just get sicker. I need a break, for my own psychological self. I am aware of the risks with my decision, but it is after all MY decision. It is my body and it is my well being it is all about. I am aware that I can have a heartattack at any time. I am aware that I can get a block that stops me from breathing and killing me at any time. I am aware that without an operation right now and removing my gallbladder might cause permanent damage to my liver. For God's sakes think about it. Now one has all these threats hanging over ones head like a conscience axe. One has to be able to live ones life whilst one can.

 

To constantly feel I have to have something to worry about, let alone all the bills that cost me my shirt makes it feel as though my wallet had a huge amount of big holes in it and the money oozing out. It costs a lot to travel 260km/161miles for something that takes 45 to 60 minutes or 100km/63miles to breath into a machine for 15 minutes or 430km/268miles for an examination far into the inland and then getting minimal compensation for that. Just to travel 85km/53miles by buss costs 129:- Swedish Crowns/$14 (maybe seems a little for those that are used to these values) one way. As contrast I can drive the car that same stretch almost 3 times for 300:-/$31.50. However, there is more that gets added to that. The need for hotel room and even new medication that more often than not gets added to the bills. As it is I am eating an anxiety dampening pill called Sertralin once a day to be able to handle all these worries amongst other things. However if I were to take all the tablets that have been prescribed for me I would have to take 12!!! every morning. I have said NO! It is enough with the 3 that I indeed do take, of which one is for the constant pain in my body that I have around the clock. I have learned to live with it and that is maybe not so strange considering that it has been part of my life for more than 16 years. I am still not a living wreck and hopefully I won't be for a good number of years on.

 

I have a lot of life still left in me. Even if I, through some miracle, should find someone to spend my life with and end my single status, I would still manage both this and that. In fact it would be more fun to do walks and share thoughts, travel and some more. Details are unnecessary. So, no, I am not prepared to toss in the towel into the ring just as of yet!

 

Godmiddag och Goddagens från Bloggen.

 

.