Hur Förhåller Du Dig

 
 
"Alicia Keys med låten If I Ain't Got You"
 
Verkligen inte passande bilder till det jag tänkte svara på men på sätt och vis så handlar väl det om en resa som somliga ser det. För att säga vad bilderna är. Det är min buss jag äger i simulator "spelet" Eurotruckers2 från SCISOFT men som nu har blivit någonting mycket större än vad ursprungs tillverkaren av den någonsin kunnat föreställa sig. Nu presenterar Lastbil och buss tillverkare sina fordon i den. Dom gör premiär lanseringar i den där folk får "provköra" deras produkter i simulatorn för att det reagerar nästan som i IRL. Den som har råd med virtuell reality grejer hamnar i en helt annan värld där dom faktiskt sitter i dessa fordon och kör. Bussen låter precis som bussen IRL vare sig den växlar eller kryssar eller står på tomgång. Jag ska försöka spela in en snutt av hur det ser ut sen så får Ni se. Det är en mäktig, men samtidig wierd känsla. Ja, jag har kört buss IRL också så jag kan faktiskt jämföra. För Er som inte riktigt känner igen orterna så är det Sundsvall i översta, Skellefteå torget i mitten och i tredje Haparanda.
 
...men nu till ämnet. Jag fick frågan, "Hur kan du vara så kall eller inget kännande när folk dör eller djur i din närhet?" Ja, jag har inget riktigt bra svar på det, men det är sant att det kan verka som att jag är känslokall. Vad som syns utåt är inte alltid vad som finns invändigt, dock har nu så många som jag känner avlidigt, både mänskliga och djur vänner, att det blir att man blir i ett läge där man vet att det enda sättet att klara leva vardagen, är framåt hur än fruktansvärt ont det gör. Det hjälper ju också till om någon dessutom "break ones heart" när det kommer till kärleken. Lägg ihop 30 tal dödsfall med kanske lika många djur man tagit hand om och då ett krossat hjärta ett par gånger så blir man härdad. "Män gråter inte" har man vuxit upp med. Ja, jag vet att det är galet fel, men bara för att inte tårarna rinner i forsar och floder utåt sett så blir det känslomässig översvämmning invändigt och det vara mycket längre och då är enda sättet är att sikta framåt även om man tänker på det dygnet runt. Jag är ingen stålman. Har aldrig varit det och kommer aldrig bli det, vare sig fysiskt eller psykiskt, så kom inte och säga att jag "inte kan sörja" för det är rena rama smörjan!
 
Tack än en gång för att Ni tar Er tid att kika in och eller läsa bloggen och inläggen. Det betyder mycket för mig 🥰
 

English:
 
Really not well suited pictures for the content of the post but in a way it has to do with travel as well. To talk about the pictures first. It is my buss in the simulator Eurotruckers2 by SCISOFT that has become something way bigger than they ever could have envisioned in the first place. No truck and buss manufacturers vi to get into it to expose their products. With well over 1,5million users it is a great platform for that purpose. Just recently Renault trucks launched their new truck online in the simulator and potential buyers can test drive the vehicles and they react more or less like IRL. The one that can afford VR is in even a better seat being in the truck or buss and driving with feeling. This bus for example sounds, reacts like the real thing. When it changes gears or is cruising or just standing in neutral. The sounds are uber realistic. I am going to try record a video of this in the coming day or so depending if I have time. Today has been over hectic as it is.
 
...but for the subject at hand. I got the question "how can you be so cold and zero emotional when people or animals close to you pass away?" Answer is; I don't have a good answer to that actually but it is true, I can seem cold in certain circumstances. However, what is visible outwards isn't always what is visible or experienced on the inside, but to be honest, so many I know have passed away and so many animals that I had a relation to in one way or the other that I have probably been hardened to a certain extent. It hasn't helped that I have had my heart broken 2 or more times by people that I really loved and believed in and trusted. For my part pushing on and trying to keep it together has been my only way of handling the pain. No painkillers or alcohol can numb or kill that feeling. ( Yes you from North or was it South Carolina in USA, I am sorry I broke your heart. I get it and I didn't realize how intensely you must have felt. I just hope that you will eventuall understand why, even though I explained it to you. I know this usually takes time to absorb.) I am no saint. At least 30 I know have passed away, most of which were close in one way or the other. I have grown up with the curse of "men do not cry", but despite there not being floods on the surface, the heart and soul cries longer on the inside and for me to counteract it all has been to just push forward through it. Sometimes to much and that has nearly broken me. I am no superman. I never will be and I have never been one either. Neither physically or emotionally. So whatever you do, don't come and tell me that I "cannot mourn" because that is absolut horse shit!!
 
Thanks once again for taking your time to view, read or pop in to my blog. It means a lot to me.
 
 
Goddagens från Bloggen.
 
.