Det Fanns En Risk del1

"Eminem med låten Venom"
( dedikerad Matilda studerande sköterska från Kiruna. Tack för att du var och är den varma inspirations källa som du är!! Jag ska ta till mig det! )
 
 ...att detta inlägg hade kunnat bli det sista inlägget på denna blogg och skrivet av en närstående. Nu finns det en risk att saker kan gå horribelt fel om jag missar vissa livsuppehållande mediciner om vi så säger. Natten Onsdagen förra veckan så blev det sår som uppstod i 12 finger tarmen området. Då jag inte är medicinskt utbildad inom sånt så får Ni nöja Er med den förklaringen. Vad som hände var att jag hade bestämt att jag skulle börja träna annat och mitt i alltihop small det till och jag slocknade och fick yrsel efteråt och kände mig illamående. Det började en serie spring på toa där avföringen var mer blod ungefär som en överriklig mens hos en kvinna och det ökade ett tag. Till slut hade jag inget val annat än ringa 112. Som Ni då förstår så var det genom akuten och till slut upp på kirurg avd 8 på lassa. In på gastroskopi och där blödde det friskt.(det kommer en video från den andra gastron som var mindre blodig och jag kommer att måste varna känsliga tittare så här lite i förväg)
 
Det var i samband med detta som jag hamnade i vad jag vill kalla ängla avdelningen. Vilken otrolig och enastående personal och roliga sådana. Tack till Er Jane, Luna, Matilda, Wilma, Malin med fler!🥰! Så många namn att hålla reda på när hjärnan har gått ner på kvartsfart. Mina blodvärden hade övernatt fallit från 172 till 103. Jag fick dropp och Nexium för att få stopp på blödning och ja jag fick vara utan mat i flera dagar. Sen trilla det in en bekant fast vi inte kunde fastställa varifrån vi kände igen varandra och det visade sig att han och jag hade varit medlemmar i en radio klubb bra bakåt i tiden och med gemensamma bekanta. Vi blev som det glada gänget som bjöd på oss själva och det var en otrolig ljus atmosfär på 8:an bland personal, patienter och andra. Jag ska dedikera ett inlägg till den biten. Som Ni ser så är det del1 det här och slutar här. Anledningen är att jag ska också översätta detta inlägg på Engelska så till nästa ..
 

English:
 
Post title: There was a risk Part1:
 
...that this could have been a final post on this blog made by a relative. Now there is a risk of that things can go horribly wrong if I don't keep up with the life supporting medication if we put it that way sort of. The night Wednesday last week there became a major internal bleeding on the intestines. I am not medically educated on this area so that will have to do with explanation. What happened was that I decided to transit my form of training from just walks to more heavy duty stuff (situps and such) but after a while I blackened out and when I came to I was dizzy and naucious. That led to frequent bathroom visits and all from the backend and I bled as bad as a woman with overload periodic bleeding. No matter how much I wiped it bled. It finally reached the point of no return and I had to call a emergency and get an ambulance to me. As you can understand it was a speedy ride to the ER and then I was moved up to the ward at surgery ward 8 at the hospital. I then got pretreatment and then taken to gastroscopy where they and I saw that it bled alot. (there is coming a video from the second gastroscopy exam that is led bloody and I just have to issue a prewarning to sensitive viewers)
 
In combination with this I realized I was in the angel ward. What an incredible crew of nurses and doctors and also amusing. Thank you Jane, Luna, Matilda, Wilma, Malin and many more! So many names to keep track of and with a brain running at quarter speed the name memory became jumbled. My blodvalue had dropped from 172 to 103 overnight so I got drop and nexium to put a stop to the bleeding. Then out of the blue an old contact showed up to the room I was in and when we chatted we connected where we remember each other from and we were in the same radioclub a good while back in time with common people we knew. We became like the glad booster gang and we offered a little of ourselves spreading happiness and positivity to the whole ward, patients and staff alike and it was an incredible light hearted atmosphere in the number 8. I am going to dedicate a seperate post to that. This ends part 1 before the post gets too long.
 
 
Goddagens från Bloggen.
 
.