Ett längre inlägg Lita På Sin Verklighet

"Andreas Viasson med hjälp av vänner, med låten Jag Såg Mamma Kyssa i rock"
(man får passa på ha lite roligt när man kan så här före ensamt julfirande)
 
produkt snabb mat köpt på ICA Kvantum i Skellefteå.
 
Amelia ryggade tillbaka och skratta lite åt sig själv för egentligen var inte hon rädd för krabbor. Den hade blivit en god middag om hon hade kunnat med tanken av att äta nått sånt denna dag. Det var ingen sån där liten strandkrabba utan en av dom där lite större taggiga sakerna. Hennes kompis tog en pinne och slog runt omkring i sanden för att försäkra sig att inga fler av dom där groteska varelserna låg gömd runt omkring dom. Det dröjde ytterligare nån halv minut innan dom började vandra upp mot bilparkeringen igen för Amelia kände sig väldigt trött mitt i allt. Som hon sa "Nog med den här typen av spänning för en dag." Nu skulle hon äta och sen sova på saken innan hon tog bladet från munnen och berättade för familje medlemmarna vad hon nyss fått veta. Dock hade hon redan bestämt sig att åka hem till farmen igen och där efter se om hon kunde ta sig till Sverige och föda barnen där.
 
Det var inte för att hon inte litade på den Brazilianska sjukvården utan mer för att hon ville hem igen och att barnen skulle få sig ett svenskt medlemskap då hon trots allt var det själv. Det kändes plötsligt extremt stressigt. Här var det bara några dagar kvar till julafton och nu skulle hon dessutom planera in saker för en som hon kallade det "express familj." Hon satt tyst hela vägen hem och hennes kompis gjorde inget försök att föra ett samtal med henne utan babblade glatt på om allt annat orelevant och skvallrigt. Amelia tyckte nästan synd om henne då hon upptäckte att hon inte hade tagit åt sig ens en tredje del av det som sagts.
 
Hon kramade om kompisen och gick upp på verandan och satte sig tungt i stolen hon brukade sitta i och tittade ut mot havet. Det var alldeles glas stilla och på det små vågorna som ändå rullade på innan dom blev brytare vid stranden så var det små vita gäss och ljuset speglade sig i sen eftermiddags solen. Intet ett moln syntes på himlen vilket var ovanligt för årstiden. Det brukar ju åska nästan titt som tätt och göra lokala forsar här och där. Hon bad hembetjänten som hon anställt att komma ut med maten till balkongen och det tillsammans med hemmagjord lemonswish saft. En blandning gjord på vatten melon, citron, lime, honung och ananas och krossad is. Den sista tiden hade dessa varit utan alkohol med tanke på maginnehållet. Hennes sambo eller man enligt lagordningens uttryck där kom ut med en bärbar tv i handen och ställde den ner framför henne och sig själv och satte igång fotbolls VM som naturligtvis var den tiden på året. Amelia suckade och sa "Jag har inte lust se svettiga karlar springa runt på fotbollsplan bara för att jaga en boll(svordom) just nu. Jag har viktigare saker och tänka på!" Han tittade på henne och insåg att hon var ovanligt retlig av sig. Han tänkte först att han skulle låta bli att fråga men kunde inte hålla sig. Han ställde frågan "Vad är det som har hänt älskling?" Just när hon tänkte svara så kom bonus dottern och kramade om henne bakifrån som också frågade "Vad är det som har hänt?"
 
Hon insåg med en djup suck att det var stunden kommen att berätta vad hon fått veta och vad hon tänkt göra. Hennes kompis som nu hade hittat någonstans att ställa bilen kom lagom till att detta skulle ske. Amelia tog hans händer i sina och bonus dottern satte sig  längst ut på hennes knä så gott det gick för magen och så sa hon med mättad blick, "Jag har något att berätta som är riktigt allvarligt för oss som familj." Sambon tittade på hennes kompis för att få en aning om vad det kunde vara men fick bara en mycket road min tillbaka. Amelia fortsatte, " Ni vet jag har haft funderingar på att åka tillbaka till gården igen. Nu blir det så vare sig Ni vill eller inte." Flickan släppte ut ett glädje tjut och orden "hästarna yay!" när Amelia fortsatte igen. "Det är något mer. Jag funderar på att åka till Sverige i ett par månader efter vi har varit på gården för att föda." Flickan och sambon tittade på henne och frågade "Orkar du det?" Amelia svarade, "Det får lov att bli så för det är nämligen trillingar i magen min. Det var det jag fick veta idag." Flickan studsade upp ur knäet och nästan halkade omkull på det bonade putsade betong golvet och sambon släppte ett "VA!! Skämtar du" och låtsades svimma i balkong stolen. Amelia's kompis gap skrattade åt reaktionerna som kom och Amelia kunde inte heller låta bli att skratta en skvätt. (fortsättning följer..)
 
Ja, du som tyckte jag skulle skriva längre. Hoppas denna dög eller ska nästa vara ändå längre?
Den imorgon kan bli på Tisdag morgon istället då jag ska till Skellefteå på morgonen för att månadshandla.
 
Goddagens från bloggen.
 
.
.