För Första Gången Någonsin

 
"Andreas Viasson med egen version av Sankta Lucia"
(ställ upp kvallan till 1080p)
 
...känner jag mig riktigt arg på att nån nära mig har lämnat jordelivet. Inte på själva personen i sig men på orättvisan i det hela. Detta handlade om en människa som jag stod väldigt nära och inte har pratat om här på bloggen annat än det senaste få inläggen. En människa som jag skyddat från nyfikna illvilliga individer som bara har hatfulla saker att säga och försöka sabotera. Nej, det handlar inte om Marran utan någon annan. Denna underbara människa har så länge jag känt henne ägnat sig åt att hjälpa andra som har det svårt och jobbigt, som delat med sig av sin medmänsklighet och sin kärlek till livet. En människa som delat med sig av sin egen ekonomi och levt på existens minimum för att kunna hjälpa andra som inte kunde värja sig mot livets hårdhet. Nej, aldrig mig, för jag bad aldrig. Jag bidrog själv vid flera tillfällen även om det innebar svåra månader för mig ibland. En sådan människa ska få leva. Det är som några har sagt "det är alltid dom riktigt goda som går först
 
Jag citerar en text rad    *Det kom en stjärna ner från himlen, tittade på jorden, och vände åter hem*
 
Det som sticker i sidan och hjärtat på mig är hennes sista ord till mamma sin. "Hälsa draken att jag har alltid älskat honom och gör det än."  Jag frågar Er, hur ska man orka leva med det? En hel vecka av tårar och djup sorg och ingen som helst inspiration till något. Jag visste inte förrän nu. Vila i frid ängeln!💖

English:
 
Post title: For the first time ever:
 
...I am feeling really angry that someone close to me has left life on this earth. Not at the person, but at the unfairness of it all. This is about a person that I stood very close to and have not talked about here  on this blogg other in these few posts. A person that I have protected from inquisitive hurtful people that just have bad things to say and do their best to sabotage. No, it is not my other friend Marran. It is another individual. This amazingly lovely person has as long as I have known her, spent her life in helping others that have had a hard time, a person that has shared her love for humanity and life. A person that even shared her economy and lived on absolute bare minimums to help others that had it harder than herself. No, never me, because I never asked. I helped out several times even if it meant me having some very difficult months myself. I never said anything. A person like that should be allowed to live on. It is as some have said "it is always the good and pure that go first"
 
I qoute a verse line "There came a star from the night sky, looked down at earth and paused, before returning home"
 
What really gets me to the core of my heart is her last words to her mother. "Tell the dragon that I have always loved him and I still do"  I ask you, how in the name of all holy am I supposed to live with that? A whole week of tears and unfathonable sorrow and no inspiration to anything else. I didn't know until now. Rest in peace angel! 💖
 
 
Goddagens från Bloggen.
 
.