Havet Lockar Med Sitt Brus

"Andreas Viasson med låten O Du Saliga"
(i jive. Jag frågar mig varför folk ber mig sjunga dom här också🤷‍♀️)
 
Låten "Tomten jag vill ha en riktig jul" skulle i så fall vara "Tomten jag vill ha en riktig sång röst" som jag hade i mina tonår och 20 sträckan. Mitt fel, jag skulle inte ha rökt och jag skulle inte ha fått magsår. Ställ upp kvallan till 4K om Er dator eller apparat klarar det för max kvalla. 1080p är standard.
 
Fortsättning från igår.
 
Efter ha stått och tittat ut mot havet och funderat ett slag på saker och ting så gjorde Amelia sig i ordning och efter bästa mag förmåga drog på sig en bikini som var lite mer passande för babis magar. Hon tittade road på hur det bubblade och rullade i den och tänkte att nu kommer hon få en fotbolls spelare som blir näste kung på Brasiliens hit lista. Hennes vännina Yuliga dök upp vid framdörren och ringde på och väntade tålamodigt på "flodhästen" att göra sin närvaro synlig i dörr glaset. Ja, det uttrycket hade Amelia tagit med sig dit från Sverige efter sin senaste resa. Hon såg hur Yuliga tittade på magen och skakade på huvudet. Dom gick och satte sig i Land Rovern och åkte ner genom stadens smala gator och kom så småningom fram till den breda strand esplanaden som sträckte sig så långt ögat kunde se. Palmer vajade och Amelia fick en rysning som gick igenom kroppen. Det var ingen behaglig känsla precis men det var ej heller en katastrof. Bara en sån där känsla man får när man har en föraning om att något skulle komma att ske.
 
Dom körde än men det gick sakta. Jultrafiken hade börjat tätna och det kändes som en evighet tills dom kom till sitt favorit ställe att parkera. Amelia vände sig utåt i sätet och skulle just kliva ut där dörren skulle normalt finnas. Hon skrattade åt den tanken. Normalt. När var någonting normalt för henne sist kändes det som. Yuliga frågade vad det var som var så lustigt och tittade runt utefter sandstranden och parkering i en hastig blick för att om möjligt se vad Amelia såg. Det gjorde den senare skratta ändå mer åt hennes kompises pajas fasoner. Hon förklarade att det var inte många bilar i Sverige som inte hade vare sig tak eller dörrar och att med tanke på hur gravid hon var så skulle det nästan tänkas behövas. Dock skulle det vara en vintrig sorgesaga i sådana fall. Dom pratade i lugn och ro under tiden dom kämpade sig i den heta sanden ner mot vatten kanten där sanden var lite fastare och efter en stund hittade dom en lämplig plats att sitta på.
 
Vatten bruset eller stora vågorna som rullade in mot stranden tyckte Amelia var så vackert och ljuset som föll på det vita vatten hästarna som dom kallades där varje droppe fångade upp sol ljuset i små glittriga skott som sköt iväg åt alla håll och kanter. Det blev som en längtan att bli träffad av dessa svala blöta skott hos henne men i samma ögonblick som den tanken passerade i huvudet så hörde hon Yuliga säga till henne att mobiltelefonen ringde. Hon plockade upp den både lite disträ och lite irriterat för den störde friden just då. Hon tittade på vem det var som ringde och såg att det var hennes barnmorska och så svarade hon. Efter ett par minuters samtal så tittade hon på sin kompis brevid sig med ögon som hade blivit stora som tefat av chocken i det hon fått veta. Hon tittade sen på sin mage och sa att det var omöjligt, bara så omöjligt. Yuliga sa med en roande retsam blick att hon visste det. (fortsättning följer)
 
Goddagens från Bloggen.
 
.