Jag lovar inget om än Jag lovar Allt

"Andreas Viasson med 3 Internationella Jul Sånger"
 
 
fortsättning.
 
Amelia satte sig upp och kände sig lite moloken. Visst att vara gravid kunde ha sina goda stunder men dom kunde också ha sina tunga stunder allra helst när hon nu satt där och tänkte på allt stök som gått in i att få allting klart och allting att fungera som planerat. Hon hade fått dom anställda att fixa till huset och gården ute med jul dekorationer om än det var lite ett snabb jobb för dom flesta. Hon tänkte att det kunde i alla fall firas julen ordentligt för dom och dom skulle i vanlig ordning få bjuda ditt sina familjer och barn eller barnbarn. Det blev ett surr av glädje hos dom som vanligt och det även peppade dom lite extra detta år. Fest var ju nått som var uppskattat i detta land och när dom festade så festade dom med allt det som gick. Grill eld platser rengjordes och det upprättades några extra. Allt från popcorn till grillad majs och frukter av alla slag skulle finnas samt dryckor. Amelia insisterade på att Svenskt jul bröd skulle bakas och hon fick hem med hjälp av helikopter transport saffran och lite dyrare kryddor och en hel del av det nödvändiga varor som behövdes. Den helikoptern skulle hon, bonus dottern och sambon åka i till flygplatsen inför flyget till Barcelona dagen efter.
 
Julafton skulle firas i Sverige. I Stockholm och därför var det så viktigt att dom kom iväg i tid. Släkten i norden hade lovat att anordna julfirandet och att möta upp på flygplatsen. Vad dom hade att vänta kunde dom bara gissa sig till för Amelia hade tänkt vänta med tripel beskedet till när hon väl var framme. Hon hade också rätt snabbt räknat ut att tanken på att ta tåget till Stockholm skulle ta allt för lång tid så hon hade bokat platser från Barcelona till Stockholm med direkt flyg istället. Tidigt följande dag så kallade hon samman hela staben och hälsade på alla en och en innan hon på utgången till främre verandan vände sig om och tilltalade dom som stod bakom henne med orden "Jag lovar Er inget om än jag lovar Er allt. Vad som händer den närmaste tiden är det inte jag som bestämmer över utan högre makter och förhoppningsvis så kan jag återvända med ett friskt och starkt gäng." Hon gick sedan igenom det hon förväntade sig skulle göras innan hon bestämt gick ut till helikopter plattan och med hjälp från sambon och andre piloten klev ombord och spände in sig. Vädret var helt enastående vackert och klar som att hon skulle få se naturens skönhet i hela dens glans så hon skulle ta med sig det i sitt hjärta och återvända.
 
Helikoptern lyfte sakta och nästan ansträngt. Nått stämde inte men piloten verkade inte vara orolig. Det var en 30 minuters resa som fågel flyger för att komma till flygplatsen och sen en 10 minuters bilresa till där hennes flyg skulle lyfta från. Allt gick väl tills just före landningen då plötsligt motorn på helikoptern började sputtra och omedelbart blev Amelia rädd. Inte om sig själv, utan mer för det tre små liven i hennes mage och sin bonus dotter. Sambon i detta ögonblick var mer ett onödigt ont för henne och hon greppade hans hand så hårt att hon nästan krossade den. Piloten var dock en före detta militär helikopter flygare och med nöd och näppe lyckades sätta ner den en bit ifrån målet men det kunde lämna den helskinnade. Amelia tittade på sambon och såg att han var hög röd i ansiktet av smärta och hon ursäktande skrattade till och släppte handen hans. Hon tänkte att hon nog aldrig sett någon som sett så lättad ut i hela sitt liv och gav honom en klapp på kinden och en kram innan dom satte sig i den väntande bilen och begav sig till flygplanet.
 
Med sina kredentialer så fick hon kändis behandling på plats när hon anlände och lotsades in i en speciell personal hiss som tog henne och dom andra upp till boarding rampen och upp till första klass kabinen där det snart skulle visa sig att dom skulle vara nästan ensamma att vara under resan."Åh" tänkte hon "dessa super Airbus A380 plan. Som byggda för en blivande trippel mor" och skrattade. Hon tänkte också att det var ett under att något så stort kunde lämna backen så graciöst och på sätt och vis gav det henne den inspiration och styrka hon behövde in för den kommande uppgiften. Kunde stor jumbon det så kunde hon det också, och lutade sig bakåt och tog sig en sista titt ur fönstret innan hon slumrade till av lugnet som plötsligt infann sig hos henne. (fortsättning följer..)
 
Sista avsnittet i denna serie omgång imorgon kväll Lill julafton. Jag fick önskemål på kommentaren av någon anonym att jag skulle skriva vidare på mitt "sagolika sätt" men vi får se. Ja, jag är sjuk. Smittad på shopping rundan i Måndags. Därav det ansträngda ansikts uttrycket i bild ovan.
 
 
Goddagens från bloggen.
 
.