Maria Gården

"Andreas Viasson med låten Jag Drömmer Om En Jul Hemma"
(2022 versionen)
 
Umeå resan inställd på obestämd tid med tanke på vissa omständigheter som inte går undkomma.
 
forts..
Djungel snåret hade vuxit sig tätare runt den grusväg som ledde till grindarna in på området. Det var alltid riskfyllt köra den vägen och ändå mer då det regnat. Nu var det som om skyarna öppnade sig för fullt. Amelia tittade på hennes sambo med lite fruktan för det märktes att han trampat ner på gasen lite extra. Även hennes kompis hade tagit hårdare om dörr handtaget med ena handen och den andra ovanför bälteshaspen. I vad som kändes som en slowmotion animering så träffade dom en vattenpöl som reste sig högt över bilen på båda sidorna när den träffade den i hög hastighet. Hur han lyckades hålla den kvar på vägen var ett under. Bonus dottern satt och tyckte det var super häftigt med dessa vatten kaskader och tur var väl det för hon hade ingen aning om hur farliga dom kunde vara om det gick snett. Snart var dom framme vid grindarna och tryckte på klockan för områdes vaktmästaren. Han kom ut ur vakt huset vid grinden och blev med ens överlycklig när han fick se det som satt i bilen, och skyndsamt öppnade för att släppa in dom.
 
När dom var nästan framme så pekade Amelia och sa " Nä men titta så fint stallet har blivit nu" och där stod den i en nybyggd glans. Alla nästan rusade ut ur bilen när den till slut stannade och Amelia skyndsamt vaggade till hästarna för att hälsa. Bruno, den stora araben gnäggade av förtjusning åt besöket och sträckte sig så långt hans nacke kunde nå för att på något sätt hinna hälsa snabbt. Öronen pekade rakt fram och han trampade otåligt tills dess han fick känna Amelias hand mot mulen. En stor spretig häst men ett lekfullt föl i själen och hjärtat. Han luktade försiktigt på den stora magen som Amelia hade och frustade till och ville sen kramas som om han tyckte synd om henne.
 
Amelia kramade villigt tillbaka och därefter gick hon och hälsade på dom andra djuren en och en med mycket  samma reaktion från dom alla utom en som såg så ledsen och moloken ut så Amelia fick krama om den länge och väl. Fanns iofs en bra anledning till att den hette Lurifax också. Det var bonus dotterns häst och hon stod där med borste i handen redo för att piffa lite. Amelia skrattade åt Lurifax och sa "Lurifax luras om att hon inte vill men egentligen älskar det. Nu går jag in" Med dom orden gick Amelia in till huset och mötte alla som var där. Det var nästan hysterisk glädje kalabalik som utbröt när hennes kompis berättade att Amelia skulle få trillingar. Amelia la sig på den stora breda soffan och sträckte ut sig för hon visste vad som gällde det kommande 2 dagarna. Hon hade tacksamt nog redan bokat flyg till Sverige men hon visste inte heller hur länge hon skulle behöva vara där. Först var det packning som skulle klaras av. (fortsättning följer...)
 
Goddagens från Bloggen.
 
.