Överlevande Trötthets Odds

"Andreas Viasson med O Du Lilla Stad Av Bethlehem"
(i lite dansband stil med flöjt och tvärflöjt )
 
Tider förändras sägs det tänkte Amelia och inget kunde vara mer sant. Det här var nog något hon inte hade ens kunnat föreställa sig skulle hända. Hon visste inte om det var på hans eller hennes sida som det här med fler barns födsel förekom men ett var säkert att det måste ju ha funnits någonstans i historien eller att det var hennes vanliga tursamma flax som hade slagit till igen. Hon tittade på sin sambo och han var lite rödrosa om kinderna och det tyckte hon var nästan gulligt för att vara på en man. Med en road blick så frågade hon honom hur han mådde. Han svarade "hur tror du jag mår? Jag har just fått luften utslagen ur lungorna och hela jorden snurrar" och skrattade. Amelia skakade på huvudet och tittade på tjejen som stod brevid henne med handen på hennes mage och frågade "och du då? Vad säger du om denna oväntade julklapp?" Flickan hade blivit lite tårögd av känslostormen och svarade "Jag är glad och ledsen. Glad för att jag får syskon, ledsen för vi bor här" Amelia kramade om henne och sa "Jo, jag förstår hur du menar men något säger mig att det inte kommer bli så här så länge till" samtidigt som hon kastade en menades titt på sambon.
 
Framåt kvällen efter en längre diskussion dom två emellan så hade dom kommit fram till att dom skulle resa hem igen. Det skulle denna gång inte flyga för Amelia tänkte att det skulle nog vara lite onödigt ta den risken flera gånger om då hon hade fått intutat i sig att det skulle vara farligt eller triggande i en så långt framliden graviditet. Hon kände sig lite som en ballong som var uttöjd till max och hon var road åt tanken att hon skulle nog behöva ett antal säten på flygplanet för att inrymma den nu oväntat stora familjen. Istället bestämdes att hennes vännina skulle också följa med som hjälp på den nu långa resan som dom skulle åta sig. Amelia erbjöd henne lön för mödan då hon skulle vara borta från jobbet i minst några dagar eller längre. Hon resonerade som så att det skulle ta den tiden att anordna biljetter och pass med mer innan resan till Sverige. Hon hade ju i och för sig redan passet klart för av någon anledning så kände hon att det nog var en bra ide att alltid ha det aktuellt. Tidigt nästa morgon så var dom ihop packade med det nödvändigaste och började köra mot Sao Paolo och mot gården i dess närhet. Hon skulle inom några dagar flyga från den flygplatsen till Barcelona och sen ta tåget därifrån till Frankfurt i Tyskland. Resan skulle sen fortsätta med tåg norrut mot Stockholm och hon hoppades att hon skulle hinna innan ballongen under hennes uttöjda klänning hon nu bar, kreverade. "Kreverade" tänkte hon "vilket ord för en blöt vulkan" och skrattade till.
 
Tur nog så hade dom en väl fungerande kyl anläggning i bilen. Hade inte det funnits så hade hon inte vetat vad hon skulle ta sig till den här årstiden. Luft fuktigheten var hög och många av det omvägar som dom skulle ta den vägen för att försöka korta ner sträckan en aning var inte dom bästa på denna jord och den kombinationen var som hon sa "obehaglig" Bonus dottern satt mest och spelade på surf plattan hon hade fått i födelsedags present och verkade inte bli påverkad av någon åksjuka. Amelia tittade på henne länge och var förundrad över hur flexible jäntan var. Sitta i den ställningen skulle göra henne själv till en knarrande benhög som inte kunde gå sen när det väl skulle kliva ur. Dessutom vara fastspänd i säkerhetsbältet skulle nog täppa till dom flesta nervbanor och blodådror. Hon log kärleksfullt åt det hela och kom ihåg att hon var nog inte så mycket bättre som barn. Sambon satt och körde och pratade med deras gemensamma vän och det fick Amelia att slappna av tillräckligt länge för att slumra till.
 
Vad som för henne kändes som minuter så var dom nästan framme. Hon frågade hur länge hon hade sovit och fick till svar att det var bra många timmar. Hon var tacksam över att få se att dom hade tagit fram nått ät och drickbart för hon kände sig jätte hungrig mitt i alltihopa och det förstärktes av känslan att nu var dom nästan hemma. Nånstans dom inte varit mer än en gång sedan stallet hade brunnit ner. Nu var det dock åska i luften och det bekymrade henne en aning då hon visste hur det kunde se ut på bara några minuter i dessa trakter.. (fortsättning följer...)
 
******
 
I motsats till ovan berättelse snöar det för fullt. I bild i inläggets början var det glashalt på vägen och det är nog ändå värre idag då det ligger strax över 0*C
 
 
Goddagens från Bloggen.
 
.