Den Sakta Begynnelsen Del3

"Andreas Viasson med låten Rondo Jive"
( Denna är originalet av två )
 
I den andra versionen av samma är det Babiri Rock den heter och jag skoj sjunger i den så om Ni vill höra den är det bara hoppa in på kanalen. Denna låt är egen komponerad.
 
Fortsättning del3 och sista i denna berättelse.
 
Kommisarien tog fram sitt häfte och gick en vända runt det skadade flygplanet och funderade hur i all världen piloten Aron ens hade kunnat landa på en plogad åker. Visserligen påstod ju han att motorn hade dött och det hörde väl inte till ovanligheterna på den tiden. En sak till som imponerade på Kommisarien var hur långt denna Aron hade flugit för att överhuvudtaget ta sig dit. Ett riktigt mans göra. Han tänkte också på att det kanske vore läge att upprätta någon slags gräns runt det hela så inte det blev vandaliserat. Människor, om än för det mesta ärliga, kunde glida mellan frestelsens galler ibland och utföra dåd som dom inte annars skulle göra. Suvenirer var en sådan grej.
 
Aron hade vaknat till medvetande någon dag senare och tittade runt omkring sig och undrade hur han hade hamnat på ett sjukhus. Ingen var där som han kände just då och så tittade han ner på sitt bandagerade ben som värkte som tio tusen knivar var instuckna i knäet. Det sista han minns var att han skulle just sätta sig vid ett bord i det lilla hamnsamhället. Trots att han nu var yr och det var som lervälling i skallen så kände han att han var hungrig. I hans arm satt en nål som var kopplad till en något överdimensionerad flaska som hängde från en ställning vid hans säng. Just när han tog mått på hans omgivning så kom det in en barsk karl i läkar rock och med honom en skvadron av unga sjuksköterskor och en stadig bit som ställde sig invid hans huvudkudde på ett mycket intimiderande sätt. Någonstans i dimman som hängde över honom så tyckte han att den kvinnas röst lät bekant ändå.
 
Läkaren kom fram till honom efter han hade introducerat alla och petade på det onda benet så Aron kippade efter andan. "ja, det är då känsel där så det verkar kunna läka ihop bra" sa då doktorn med ett nästan sadistiskt leende på läpparna och i typisk Engelsk stil skämtade om Arons landnings teknik som bringade honom en bruten pipa och ett sår som såg ut som ett haj bett, men konstaterade att han hade haft tur att benbrottet var "sättbar" igen. Han tittade sen på hans ögon och testade reflexer och beordrade att han skulle få någon liter blod så han skulle få upp sin styrka och ork igen samt en dos morfin mot smärtan och därefter marscherade truppen ut ur rummet utom den stabila sköterskan. Hon vände sig till honom och frågade honom om han ville att hon skulle sända ett meddelande till Belinda om hans status och mående och var han riktigt befann sig. Det kändes som en god idé kände han. En kort stund efter hon hade gjort sitt urträdde ur rummet kom en polisman och 3 militärer in i rummet. På den enes rock stod det RAF och han förstod att han nu var i en situation som han inte hade räknat med. Efter ett långt förhör så sa den ena med kaptens ränder att han skulle återkomma med ett erbjudande. Ett erbjudande från flygvapnet var aldrig ett erbjudande utan mer en officiell kommendering och mönstring.
 
Aron skakade av sig tankarna och drog i repet som hängde vid sidan av hans säng. En liten stund efter det så kom en av sköterskorna in och han fick finna sig i att bli nertryckt i sängen igen och dropp flaska byttes mot blod och en grov spetsad nål trycktes in i den andra armen så han svor bakom stängda läppar. Hon tittade menande på honom och försvann sen. Efter ca en timme så dök det upp återigen ett annan ansikte med en bricka med té och smörgås på. Han sa "äntligen en ängel" och hon skrattade lite lätt förtjust. Hon tillskrev hans flirt till morfinet han hade fått. Fram på kvällskanten så kom Belinda. Hon utan så mycket som en blinkning klev fram till honom och kysste honom fullt ut på läpparna. Först så spände han sig men gav sen in och mötte kyssen. Små flustrad så tog hon ett steg tillbaka och kände hur rodnaden spred sig på kinderna. Hon insåg att det var tal om kärlek vid första ögonkastet och det kunde inte Aron heller neka till trots att omständigheter i hans liv kunde krångla till det lite. RAF Kaptenen kom igen och bad Aron bli flyginstruktör på en av det många baserna och att han egentligen inte hade något val i det rådande krigsläget. Han accepterade utan några större om och men. Om det höll honom närmare Belinda desto bättre, men han slapp också sin pappas hårda kontroll nypor.
 
 
Goddagens från Bloggen.
 
.