isdraken.se

(Ni förstår snart sammanhanget)

 

Han tittade ner på bordet och funderade vem det var som kunde ringa honom just nu. Han hade ju tid över till annat och hade verkligen inte bråttom denna morgon att bege sig iväg någonstans. Med en suck så lyfte han på luren och blev ståendes i några ögonblick innan han svarade. Det var hans nya boss som var i andra ändan och beordrade honom ner på kontoret omedelbart i ett brådskande ärende. Peter la på och skyndsamt drog på sig regnstället och kängorna och begav sig ner från hemmet utefter den stenväggsprydda vägen ner mot grinden vid hagen. Där skulle han då följa den bredda grusvägen ner till huset vid klippan. Den var målad i vitt på ena sidan och den sida som vette mot havet var den målad i reflektiv gult och grönt och röda ränder. Detta för att skepp eller båtar från havs sidan skulle kunna pejla in huset i nödfall med hjälp av strålkastare. Dessa färger stod också ut i varje svep från fyrtornets starka stråle.

 

Nästan nere vid vatten linjen nedanför klippan fanns en byggnad med en slip bana med rullar i v form som båtarna i byggnaden använde för att snabbt kunna förflytta sig ner i vattnet och bege sig på nöd uppdrag. Dessa skulle komma till användning senare. Just nu var han mer intresserad av att ta sig ur dom elaka kast vindarna och piskande regnet som drog över området. Det hade varit kuling varning och storm varning i ett par dagar och det skulle avta senare under dagen. En sådan här dag var inte temperaturerna heller så bekväma men det brydde han sig inte om. Han visste att i huset dit han var på väg var en brasa igång i öppna spisen och te och mackor samt annat gott fram ställt av fru Mac som var som hus värdinna. I alla fall vad hon kallade sig själv. Hon var mer som en gammel moster åt honom och det övriga två som jobbade med honom. Felicia var en lite mer kraftig muskulär tjej som var hans kollega och sen den äldre bossen Kurt i 55års ålderna. Ett bra team men dom var nog rätt underbemmanade då också för liksom allting annat statligt så hade det skurits ner på resurser mer och mer.

 

Peter knappade in koden på dörren och gick in efter att ha tittat runt med van blick. I ena hörnet av hans synfält fick han syn på en av dom stora färjorna som kämpade sig igenom dom höga vågorna som gick just då. Framdrivna av den syd-västerliga vinden mot allt grundare vatten så blev vågorna extra höga och krashade in i klippsidan så sprejen stod högt i luften. Den lukten av salt vatten och frisk havs vind hade alltid varit ett något som han hade älskat och fruktat samtidigt. Just detta skulle ha en betydande del i det som skulle utspela sig i det närmaste dagarna. Han hälsade på Kurt och gick sen in i rummet brevid och hängde av sig stället så det fick torka. Lukten av öppna spisen och te blandade sig i rummet. Han ville dock ha kaffe denna morgonen. Te var visserligen gott men av någon anledning kändes inte det särskilt lockande just då.

 

Han kastade en blick på Felicia som satt i soffan och läste tidningen och var fascinerad att trots att hon hade det arbetsuppgifterna hon hade så var naglar väl ansade, smink på och håret noggrant flätat och uppsatt i vad som såg ut som ett diadem runt huvudet och höll det övriga håret på plats. Han skratta lite för sig själv att han skulle lägga märke till det men då igen så hade han alltid varit lite extra uppmärksam. Hon var en sån där alldaglig tjej som det osade självsäkerhet om och hon var ytterst professionell i hennes utövande. En sån där som är nästan på gränsen till över perfektionist. Detta höll han dock för sig själv. Med kaffe kopp i ena handen och asiette med ost och sallads mackor på så gick han in i angränsande rum och satte sig vid skrivbordet och skulle läsa igenom det natt gänget hade skrivit.

 

Upptagen med det så märkte han inte att det kommit in en stabil man i rummet som stod och väntade tålamodigt tills Felicia titta in i rummet och sa hans namn. Peter tittade upp och ställde sig upp hastigt så stolen han nyss satt på höll på tippa omkull. Mannen små skrattade åt honom och hälsade och skakade hand med honom. Det var hans farbror. Denna mannen skulle komma att spela en viktig roll i det som händer framöver men det visste inte Peter då. Det kryper allt närmare tänkte han då han tänkte tillbaka på något han varit med om som tonåring... (fortsättning följer)

 

 

Goddagens från Bloggen.

 

.

1 December 2023 efter 14års bloggande byter isdraken.se skepnad. 1 December 2024 räknar jag med att lägga ner bloggandet helt. Fram till dess blir det max 2 inlägg i veckan med undantag årets Julmånad. Därefter blir det YouTube (eller liknande sida) som tar över. Hoten här och på Instagram har sugit musten ur mig. Tråkigt men 🚫. Jag har dessutom haft inbrott och blivit av med grejer till ett värde av 25000+. Känns bara kränkande värre.

Goddagens från Bloggen

.

 

Är du lika less som jag på Youtubes Annonser och reklam brytningar? Installera då tillägget "uBlock Origin" i alla webläsare Ni har. Även på mobilen. Då försvinner också en stor del av nedsaktningen på laddnings tiderna för sidor med mer.

 

 

Peter satt i vardagsrums fönstret hemma hos sin mor och hörde i bakgrunden hur det knastrade så skönt ifrån kakel kaminen. Den var av äldre modell och var så vacker tyckte folk som hälsade på hos dom. Speciellt på vintriga kalla nätter så var blinkandet från den brinnande veden genom springorna i ståldörrarna och insugs ventilerna så rogivande. Ungefär som när man stirrar på stearin ljus på julafton. Lukten av brinnande furu rök strimor trängde in i rummet lite då och då och påminde om grill tider under sommaren. Han hade just kommit tillbaka från första passet som nyutsedd kust vakt och fyrtorns vakt. Just denna sträcka var ökänd bland sjömän för att vara ett ställe där många skeppsbrott och förlisningar hände, trotts fyren. Vädret kunde vara exceptionellt förrädiskt och när tidvattnet vände gick det fort. En av dessa tidvatten svall skulle nästan kräva livet av Peter. Han vände sig sakta om och sträckte på sig och tog glaset med choklad likör han hade i handen och gick till sitt rum och gjorde sig klar för natten.

 

Glaset med likören blev stående på skrivbordet där han lämnade det. Han var alldeles för trött för att hålla sig vaken. Om en kudde kunde vittna om ett tungt huvud som faller sovandes så var det hans kudde denna kväll. Han sov nästan i samma stund som han la sig ner. Många timmar senare så väcktes han av ett gällt skrik, i alla fall som han upplevde det. Han flög upp ur sängen och in i sina rena kläder han lagt fram tidigare och rusade ner för trapporna. Då fick han syn på sin mamma som stod där och såg smått förvånad ut. Hon undrade om det var nått som var fel, vilket han naturligtvis inte kunde svara på, men det skulle komma en förklaring till den drömmen inte så länge efteråt. En föraning var väl ett sätt att kunna beskriva det som hände.

 

Han tittade på klockan och tänkte det var nog knappast värt att han gick och la sig igen. Det var bara någon timme till innan han skulle vara på jobbet ändå så han bestämde sig för att ta en promenad genom det 1800 tals samhället. Det flesta hus var byggda av en kombination av sten, tegel, shingel och trä med halm eller flis tak. Det hade i och för sig börjat springa upp moderna hus i betong här och var, vilket han tyckte var otroligt fula, men man kan ju inte stoppa utvecklingen. Den huvudsakliga näringen var fiske och bönder runt om. I centrum var det mer en paus plats för turister som var samhällets vardagliga mardröm.

 

Dessa skulle ju nödvändigtvis trängas utefter klipporna och det fanns incidenter där folk skadat sig eller avlidigt till följd av sin nyfikenhet. Peter visste att han inte skulle vara immun från att se dessa men tänkte att det var en del av arbetsbeskrivningen hans så han fick göra sitt jobb så bra han kunde. En och en halvtimme senare satt han på kontoret i fyrvaktar huset närmast klipporna där en stig ledde upp till gamla fyrtornet. Dit upp fanns ingen bilväg utan en gång led som var lite av ett svettigt äventyr då varor skulle dras i hand truck dit upp. Hästar hade dom gett upp på för länge sedan. Stallen skulle behöva renoveras och djuren ha oberoende skötare och tränare vilket var en kostnad som samhället valde att skära bort på. Om än fyren var statligt ägd av sjöfartsverket så ingick inte dessa kostnader i beräkningarna.

 

Just då ringde telefonen och Peter hoppade till. Han skaka på huvudet åt sin egen tankspriddhet denna dag men i bakhuvudet fanns den där föraningen han hade.

 

 

Goddagens från Bloggen.

 

.